Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Det natursköna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det naturstöna. » 145
fiskare, bonde); de stånd deremot, hwilkas kroppsligt betydelselösare
sysselsättningar sätta sin pregel på individens hela habitus (t.
ex. skräddare, skomakare) samt de, hwilka genom andligt arbete
aflägsnas från naturen (t. ex. det lärda ständet), falla lätt i
det koniista. Derföre fordrar det skönas lag en wiß mångsidighet,
så att intetjtånd är fullt främmande för det andras sysselsätt-
ningar, att intet är naturlöst och intet rått, utan ett hwart efter
förmåga röker sig i hela mensklighetens element.
. Äterstår nu att betrakta de individuella formerna af men-
niskans skönhet. Ur de nyß skildrade förhållandena, liksom ur
rötter, slingrade i hwarandra, wäxer individen upp. Folkets,
stammens, familjens kroppsbildning och själsanlag sammansatta
sig i honom till en oändligt egendomlig kroppsbildning och sin-
nesartz på folktemperamentets underlag blanda sig hos honom
·de fyra temperainenterna till ett oberäkneligt helt, i hwilket dock
ett af dem är det framstående. Ä andra sidan sammanfatta sig
äfwen de andliga, sedliga magterna i individen och det sä, att de
framstå som en af wiljan skapad och till andligt objektiv kraft
upphöjd, men åter i naturform återwänd och i individens kropps-
och själs-kis försänkt och ärfd bestämdhet. Det sedliga folklifwet
i sammanhang med mensklighetens sedliga tillstånd, folkets sed-
liga bildningsgrad, ståndets och familjens sedliga bestämdhet är
något, som individen icke blott sinnet såsom ett ntotn honom be-«
stående, utan det är redan öswergånget i honom. Emellan dessa
båda, naturgrnnden och«den sedliga grunden, står individen fri
och sig sjelf bestämmande; men denna frihet är dock icke en ab-
strakt lösslitning från båda, »utan individen, klart inseende hwad,
som är honom möjligt, omfattar af det sedliga lifwets sferer
den, som han wet wara i harmoni med hans klart insedda na-
turbestämdhet, och inarbetar begge så uti hwarandra, att det
medfödda blir ett fritt, det allmänna blir hans eget, hans lifs
fria medelpunkt. Detta är karakteren, en rörlig och dock fast
enhet, ett werk af friheten, men som sjelft åter blir en annan
natur: en mikrokosm. Hwad individen förwärfwat genom om-
bildningen af den första naturen blir i denna andra natur äter
sjungnas-, Enhet. Systran Il. . · 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
