Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Det natursköna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det natursköna. 15 1
handling, och denna består å ena sidan i upptagande af bild-
ningsmomenter frän Orienten, hwilka fritt ombildas, å andra
sidan i ett tillbakawisande af Orientens öfwerswämmande magt
(perserkrigen med deß framstående hjeltar). Derpä följde inre
krig, och med den stigande subjektiva bildningen börjar det tra-
giska skådespelet af denna sköna, men liksom ungdomen förgäng-
liga werlds upplösning: Peleponesiska krigets demagoger och hjel-
tar, bland hwilka främst den sköne, lättfärdige, yppige och sam-
wetslöse Alcibiades, iedan de herrliga gestalter, hwilka i isolerad
dygd wille hälla pä det ohällbara, en Epaminondas, en Demo-
sthenes, Philopomcn tn. fl. Men innan undergången inträdde,
sammanfattar sig folkets högsta Inogenhet i hjelteynglingen Ale-
xander, som hämnas Grekland pä Orienten och grundar ett
werldsoike, hwarest grekisk bildning blir herskande.
Antikens upplösning sker genom Romaren. Den beräk-
nande,« härde och wäldfamme romaren liknar Orientens mer prak-
tiska folkslag; ty han är dualistisk liksom de, fast på annat sätt.
Den objektiva lifsformens omedelbara enhet finnes ännu i ro- -
mar-ens ständpunktz men dyster och styfsint, som han är, sluter
han sig till det hela endast genom pligtens stränga arbete; ge-
nom allwarlig underordning. Han är wäl fosterlandswän liksom
greken och wet ej om annat än att lefwa i det hela; men han
känner sig så energisk, att han är böjd att göra sig sjelf till
detta hela, och hans dygd är att uppoffra denna böjelse och tjena
det werkliga hela. Dlr den gamla dygden upphörde, framträdde
den hersklystne individen, sjelf en hel werld, hwilken i sig hade
upptagit det helas wigt och betydelse. Äfroen romarne hafwa
sålunda qwar den omedelbara enheten, men det gifwes en splitt-
ring i deras natur, som gör att enheten pä samma gäng är
» fast och en genom kamp tillwägabragt sammanslutning af skilda
delar. Den liberala enhetens skönhet är derföre förswunnen,
den stränga tjensten har trädt i deß ställe. Alla kulturformerna,
fastän beslägtade med grekernas, äro hårdare, mera afmätta och
dystrare; festerna äro dels blodiga spel, dels blott en wederqwics
kelse frän ful-ordinationens twäng (satnrnalterna); kulten war
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
