Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Det natursköna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154 » Det naturstöna.
innerlighet eller utbreda den till sann allmänhet, utan att den
fördunklades genom en fortwerkande rest af den objektiva lifs-
formen. Det är ur det factum, att ett falskt hedniskt element
bibehöll sig i det kristliga, som medeltiden tan förklaras. Det
andliga sattes af medeltiden som ett sinligt, och då detta likwäl
gjorde anspråk på att wara ett andligt, uppbyggde man en
dubbel werld och låt den ena skimrande gå öfwer i den andra;
menniskan hade i denna dubbelwerld sitt innersta wäsende utom
sig och blef ofritt på detta hänwisad. —- Medeltiden hadextwå
enheter: staten och kyrkan; twå själar, twå wiljor bodde i deß
bröst. Statens princip är att erkänna alla som fria och förena
dem genom förnuftig lydnad till lemmar af ett helt. Men i
medeltids-staten ärv endast några eller adlen fria; folket är
opersonligt, man hör icke talas om folket under hela medeltiden.
Dessa några wilja wara absolut fria, och fåfängt sammanhållet
dem länswäsendet genom trohetens slappa band. Ofwerhufwudet,
kejsaren, utan magi hemma, städse hänwisad på Italien, har
icke kraft att genomföra det allmännas former: lag, rätt, polis.
De atomistiska krafterna pröfwa sig i djerft vafalltrots; i nöden
hjelpa de sig sjelfma, och, man ser öfwerallt hårda, råa, kraftiga
individer, men ingen enhet. —- Kyrkan, i motsats till det werlds-
liga, utbildar sig till en praktfull hierarkisk enhet med påswen i
spetsen. Den gör allt inre till ett yttre, underlägger sig werl-
den, i stället för att genomtränga den, förwrider de sedliga
grundfanningarna, och emot den andligt ofrie lekmannen ställer
hon presten, utan hem, utan fädernesland, såsom en förmyndare
och representant af det gudomliga. Trots sin sjelswisthethar
dock kyrkan rätt på grund af werldens råhetz och i kraft af
denna rätt utföra de stora representanterna af kyrkans pathos
(Gregorius le, Jnnocentins Ill, Gregorius lx ni. fl.) en
tragisk kamp mot de stora kejsarnc (Hohenstaufferna), på samma
gång en·kamp emellan Jtalien och Tyskland. Denna strid är
medeltidens fjäl. Tragisk blir den derigenom, att båda sidorna
hafwa både rätt och orätt ; kyrkan, fjelf werldslig, behöfwer det
werldsliga, och werlden, fastän den tillbakawisar kyrkans anspråk,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
