Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Konsten och dess indelning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206 Konsten och deß indelning.
konstens lex tationis anfäder-tig den fordrat en fullständig sam-
manbindning af delarne i ett esthetiskt helt ur kausalitetens
synpunkt. J werkligheten är allt i oändlighet motiveradt, kon-
sten deremot måste i några få sammanfatta de oräkneliga trådar,
genom hwilka en företeelse i werkligheten sammanhänger med så
många andra företeelser, och åter raskt sammanfatta dessa fä i
en enda. Slutligen fordrar sammanbindningslagen, att de en-
skilda delarne äfwen skola lefwande gå öfwer i hwarandra, att
hwarje fogning skall fyllas, led wara med led förbunden och att
kontrasterna stola lösas-
5. Lagen för rythmen bjuder, att den genom samman-
bindningslagen återstälda enhet-en skall wara en lefwande, d. ä.
den stall föra de fins emellan olika delarna, de starkare eller
swagare kontrasterna, fram i en ström, hwari lederna i fri ut-
weckling ojemt framryckn, stå stilla på bestämda hwilopunkter,
sammanträffa och sedan, för att utweckla en ny rikedom, åter
gå åt skilda håll, samt slutligen alla samla sig i en werkan.
Denna rythmiska lag, hwilken i alla sanna konstwerk kan på-
wisas, gäller icke blott för det hela utan måste äfwen i delarna,
såsom underordnade enheter, repetera sig. Ju rikare ett sådant
—konstwerk är, desto synbarare stall det i enlighet med de nämnda
kompositionslagarne ordnade innehållet röra sig genom tre huf-
wndafsatser, hwilka åter sinsemellan äro förmedlade genom upp-
och nedstigande linier: början, ssom innehåller fröna till ntwecks
lingen, midten, som fullt utwecklar kontrasten, och slutet, som
löser- förwecklingen.
6. Lagen för den yttre begränsningen. Denna lag
som fordrar, att konstwerkets gränser skola skarpt uppdragas, får
ej förblandas med den första kompositionslagen, ty den afsåg
konstruerkets inre begränsning i iden. « Här är frågan om den
yttre gränsen, ramen. Denna är icke tillfällig, utan den är
den synbart sig läggande rörelsen af det» hela, hwilket från sin
. kärna utwidgar sig ända till denna och ingen annan gräns.
Men ehuru hwarje konstwerk är ett helt, en mikrokosm, är det
dock en ntstärning nr tingens oändliga mångfald, och detta an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
