- Project Runeberg -  Framställning af de förnämsta Esthetiska Systemerna / Andra Delen. Vischers system /
207

(1869) [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Konsten och dess indelning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Konsten och deß indelning. 207

tyder det äfwen; det fwäfwar kring ramen bilder ur det gebit,
nr hwilket konstwerket är utskuret, och derigenosn öppnar det ett
ideelt perspektiv inåt detta gebit. Så är i landskapsmålningen
genom förswinnande rymder, berg och slätter antydt, att ramen
icke i werkligheten inneskuter den oändliga werlden; i det histo-
riska dramat äro wid slutet af wäfnaden de trådar synbara,
hwilka wisa nt på den i werkligheten fortlöpande historiens flod.

Wid detta "förarbete för utförandet", som ligger i koncep-
tion och komposition, har det hufwudsakligen warit åskådarens
fordringar, hwilka konstnären haft för ögonen. Hans förhållande
till åskådaren, d. ä. till publiken, får dock icke nedsjunka till ett
ofritt beroende af denna, utan i wexelwerkan emellan båda stall
konsten bewara sin sjelfständighet som bildande och ledande
magt. För att framställa de wilkor, under hwilka den konst-
närliga werksamhcten fritt kan röra sig, lemnar Vischer en hi-
storisk öfwersigt af konstnärens ställning under alla bildnings-
epoker, hwarur·framgår, att den fria konstnärswerksamheten rätt
trifwes endast der, hwarest konsten har slagit rot i den natio-
nela jordmånen och der icke bildningen ännu gjort konstnjut-
ningen till en de högre samhällsklassernas ensak. Wi förbigå
denna öswersigt, endast upptagande hwad som i slutet af den
yttras om s maken. Redan förut är nämndt, att det organ,
hwarmedelst wi uppfatta det sköna, icke bör, som hittills warit
öfligt, kallas smak, utan skönhetssinne. Smakens område är det
angenäma och passande, hwilket dock, åfwen det, inom det esthe-
tiska gebitet kan hafwa en wiß rätt. Ty konstwerkets yttersta
spetsar, ehuru äfwen de äro beroende af werkets grundide, löpa
dock ut i de områden, der den inom sällskapsliswet bildade och
ntwecklade smaken herskar, så t. ex. kunna ornamenterna på en
byggnad, klädwecken på en staty, enskilda bilder och wändningar
i poesien höra under smakens domsrått. Wäl kan smaken äfwen
utsträckas öfwer de delar, hwilka ligga närmare den ideala upp-
finningen i ett konstwerkz men ser man noga’till, skall man
finna, att för allt hwad, som deri synes smaklöst, har det esthe-
tista omdömet ett annat ord; grofwa kompositionsfel, falsk grazie,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:43:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fornamesth/2/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free