Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Bildhuggarkonsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24l5 Bildhuggarkonsiem
det är det individuella centrums enhet med lifssolen i ett stort
sedligt helt. En sådan substantiell menniska står pä historiens
högsta piedestal, hon är odödlig och wäl wärd att förewigao asen
konst, hwilken, liksom arkitekturen, är monumental. Af alla här
angifna bestämningar wisar sig, att i denna konst är det enkelt
skönas ståndpunkt den förherskande, och frän den mäste både det
sublima och komiska behandlat-, fä widt de härinom kunna upp-
tagas.
Af dessa den plastiska skönhetens grunddrag följer widare,
att den framstälda personligheten, lika litet som den ur sitt
sinliga lif drager sig tillbaka i sin subjektiva innerlighet, lika
litet förlorar den sig i det yttre, hwari den kan inlåta sig: den
förblir sjelfförnöjsam i sig. Sammanfattad dermed och sedd i
samband med läran om den andliga tyngdpunkten, får nu den
lag, som bjöd sparsamhet i figurernas antal, en positiv och and-
lig betydelse och kraft; ty dä plastiken renast och fullast uppen-
barar sitt innersta wäsende, då den blott framställer en gestalt,
fä wisar sig den inre grunden dertill wara den, att denne ene
är inbegreppet af hela slägtets krafter-, är slägtet i deß helhet.
Uppställer plastiken flera gestalter, så blir dock hwar och en af
dem den absoluta menniskan, emedan i plastiken hwarje gestalt
skall wara skön och derföre mindre wigt ligger pä den eller de
egenskaper, som äro för de enskilda personerna egendomliga.
Härmed kommer äfwen i dagen den djupare betydelsen af den
bestämning, att plastiken icke framställer det omgifwande rummet.
Ty den framstälda personligheten är icke blott menskligheten i
deß helhet, ntan äfwen werlden i deß helhet. J den högre or-
ganiskt lefwande individen och företrädeswis i menniskan ser pla-
stiken hela naturen, inbegreppet af alla tillwarons krafter och
former; derföre hänförer hon icke sin bild på den yttre naturen, —
ger den ingen bakgrund, ty bilden bär i sig hela naturen, har
sugat den upp i sig, är sjelf naturen. Men förenar den så
natur och mensklighet i ett, sä är denna personlighet icke blott
ett helt, utan den är det hela, är oändlig absolut personlig-
het, idealet s jelft, enheten as det subjektiva och objektiva i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
