Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Bildhuggarkonsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bildhuggarkonsieu. 245
litativt egna uppfattning och framställning af det sköna. Är
nu jemwigten af subjektivt och objektivt plastikens wäsende och
skall hwarje enskild gestalt wara skön, sä måste i plastiken den
objektiva gestalten synas som den subjektiva själens byggnad, synas
säsorn bildad af den, tvuer med den; själen snäste synas wara
omedelbart ett med lemmarnes byggnad och wäxtz hon är helt
enkelt kroppens idealitet, liksom kroppen är själens realitet.· Deraf
följer, att plastiken framställer blott fullkomliga naturer. Och
frägar man efter beskaffenheten af det själslif, som kan ingä i
sådan obruten enhet med det kroppsliga, sä swara wi, att det
är själen säfom andens naturform eller den naiva själen, hwil-
ken ur sitt sinliga lif icke dragit sig tillbaka i sin innerlighets
djup (jfr Hegels system Del. Isid. 184). Man sär dock icke det-af
draga den slutsats, att plastiken blott har att framställa harm-
köfa, naiva naturer; den tager äfwen i besittning ett högre
gebit, karakterens. Ja, det är sä längt ifrån, att denna an-
dens naturform utesluter ett rikt ethiskt innehåll, att snarare
alla plastikens tekniska gränser nu wifa sig som positiva krafter,
i hwilka motswarande karaktersdygder äro utpreglade. Den so-
lida fastheten blir ett uttryck af karaktersfasthet och sedlig gedi-
genhet, det afmätta af sträng wärdighet, den färglösa bestämd-
heten af manlig bestämdhet, som icke förflygtigas, och det orör-
ligt rörliga af wördnadsbjudande sjelfbeherstning. Hwad slutli-
gen angär tyngden, sä blir den ett uttryck af inre wigt, af det
säkra, aldrig störda hwilandet i lifwets sedliga centrum. Der
all ande är naturbestämdhet och förhåller sig affirmatin till sin
sinlighet, der mäste äfwen det Iethiska hafwa karakteren af gemen-
samhet och uppgående i det omgifwande menniskolifwet. Den i
ethiskt hänseende förträfflige stär derföre icke isolerad, det all-
männa är hans oumbärliga lifsluft, han är, som Hegel säger,
en substantiell menniska. Och en sädan har i och med det, att
hon odeladt hängifwer sig ät det hela, i sig upptagit det hela;
hennes inre karakterslag är samma ethiska lag, som beherskar
en hel lifskrets; dä hon hwilar pä sig sjelf, hwilar hon pä
detta hela. Denna djupa betydelse har nu «tyngdpunkten" erhällitz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
