Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Målarekonsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Målaretonsten. » 265
wi, att gentöfwer den sålunda i sin enhet och oändlighet sam-
lade anden står nu såsom ett sjelfständigt den ändliga werldens
mångfald, hwarunder wi inbegripa ej blott naturen, utan äf-
wen mångfalden af menstliga individer, individens egen sinliga
gestalt och hans inre werld af drifter och krafter. I bildhug-
garkonsten uppträdde icke denna werld i motsats till den ena och
oändliga anden, ntan der wore natur och mensklighet samman-
dragna till absolut ideala wäsenden. Men med detta är det nu
slut; emot anden, som kommit till medwetande om sin enhet,
står mångfalden som sådan, fullt medwetet satt som andens
motsats och sålunda sjelfständig för sig. Detta är grunden
till winsten «i omfång· Men endast ett ögonblick kan man
fasthålla denna abstraktion af anden i deß rena för sig wara;
endast derföre har anden gifwit werlden frihet och sjelfstän-
dighet, emedan han satt den som en ändlig gentöfwer sin
egen inre oändlighet, och just derföre griper han åter ini
den, omspinner den och upplyfter den i sin oändlighet. Så-
lunda är målarekonsten ej blott en samlad, utan äfwen en
sig utbredande ande, är uttryck af den i sin samman-
fattning sig utbredande och i sitt utbredande sam-
lade anden.
J en ny belysning uppfattas nu werlden. Landskapet, det
omgifwande rummet, synes soul ett stämningsrikt eko af det
personliga lifwet. Sinnet drager sig tillbaka ur naturen och
längtar åter dit, speglar sig i den, lånar den sitt djup; och
landskapets tillstånd, deß former och belysning synas sinnet sotn
bilder af deß egna olika stämningar. Än djupare wisar sig
samma förhållande inom personlighetens eget gebit. Personligs
heten sönderfaller i ett innersta eller ett· rent andligt och i ett
yttre, hwarmed wi mena gestalten och mängden af böjelser, till-
stånd och krafter, hwilka, lösgjorda från den omedelbara enheten
med anden, hafwa friare och godtyckligare spelrum. De kunna
hårdna till ensidigheter, tunna stå i de mest mångfaldigt
wexlande förhållanden till den yttre werlden och låta denna på
sig inwerka, så att de derigenom wäckta passioner och sinnesrö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
