Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Målarekonsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266 Mälarelvusten.
relser sönder-slita själen och uppröra deß innersta djup. Men
liksom landskapets härdheter och skrofligheter singoideel och esthe-
tist giltighet derigenom, att de fattes i relation till det per-
sonliga lifwet, sä är det här andens ljus, som skiner in idenna,
ända till affall söndrade utansida, personlighetens rikt partiku-
lariserade werld, och höjer hwarje härdt och skrofligt, hwarje
harmoni-störande drag till betydelsefullt uttryck af andens eget
djup. Det goda uppträder icke här i form af en enkel sub-
stantiell karakter, säsorn i plastiken; utan man ser af de »mera
genomarbetade, mera särade dragen, att först efter härda strider
har den subjektiva egenwiljan underordnat sig det allmänna:
det onda blir nu ett berättigadt ämne för konsten. OLiksom inom
den sä uppfattade personligheten de mänga enskilda dragen er-
hålla gällande rätt, sä får ock hela personligheten, som en in-
divid bland andra individer, ett oändligt wärde. Hur oansen-
lig och oregeltnessig till form och rörelse gestalten än mä wara,
är den dock esthetistt berättigad, blott i den ett andligt djup
uppenbarar fig. Detsamma gäller äfwen den öfriga naturen-
sdjur och landskap. Gestaltens aristokrati är omintetgjord, de-
mokratiens jemlikhet har inträdt, under förutsättning deras att
gestalterna uttrycka ett inre wärde.
Af allt detta synes det, att det fula kan inom måleriet
hafwa ett widsträckt utrymme. Äfwen sjelfwa framställnings-
sättet underlättar dctta; ty färgen leder ögat frän ett föremål till
ett annat, frän det fula i den enskilda gestaltens form och rö-
relse gär det öfwer till den yttre omgifningen, en gestalt fyller
hwad som brister i en annan, och när en handling framställes,
fä fäster den fä intresset wid sig, att ögat icke uppehället sig
wid det formwidriga. Men mäleriets sätt att framställa har
sin grund i den mälerista uppfattningen, och denna ser allt i
innerlighetens ljus och lägger, just pä grund af mißförhällandet
emellan inre och yttre, en starkare accent pä det förra. Denna
uppfattning icke blott medgifwer det fula plats, utan will det,
insörer det uttryckligen, för att, der mißförhällandet kommer till
fullt uttryck, upplösa det i det sublima och det komiska. Stod pla-
.:««........... «
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
