Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Målarekonsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mälarekon sten. 283
2. Mälarekonstens grenar-.
Det mythista måleriet upptages icke af Vischet som en
särskild gren af mälarekonsten, utan ställes framför den egent-
liga indelningen af det skäl, att under den stora konftepok, då
all målarkonst war mythist, representerade det religiösa mäles
riet konstens alla grenar-: de lägo alla som frön i mythbilden.
Sedan äter de öfriga grenarne efterhand utwecklat sig ur
mythbilden, fortbestär den senare endast genom en .tavtologi
bredwid de förra och räknas ologiskt som en andra, en högre art
af historicniäleriet, utan att dock sjelf föra nägot kraftigt och
friskt lif. J stället för att hafwa sin plats i konstens medel-
punkt, är det religiösa måleriet nu trängt ut till periferien, är
ett biswert1). Emellertid hafwa den klassiska mythologiens ge-
stalter och sädana den romantiska fantasiens alster, pä hwilka
numera ingen tror, (säsom feer, elfwor m. m.) fätt inom kon-
sten en betydelse, forn woro de uppfunna för ett blott efthetiskt
ändamälz de äro typer, som icke behöfwa förklaring, och konst-
nären, företrädeswis genre-målaren, kan begagna sig af dem,
ware( sig han will idealisera ett rent menskligt föremål genom
att gifwa det ett mythistt namn (t. ex. Titians Venus) eller
han begagnar deras underbar-het som motiv för att uttala nä-
got rent menskligt.
Vischer indelar derföre måleriets arter efter de olika äm-
nena uti landskap, fedemälning (genre) och historie-
mälning. Desfa tre grenar förbinda sig pä mångfaldigt
sätt med hwarandra, men de fä icke fä oklart blandas med
hwarandra, att det blir twifwelaktigt hwilken gren en mål-
ning tillhör-. Som indelningsprincip uppträda här äfwen,
och med mera bestämdhet sän i skulpturen, det epista, lyriska
och det dramatiska. J underindelningarne göra sig jemte de öf-
riga indelningegrunderna äfwen styl-ätskillnaderna gällande.
«) Jsr 5 kapitlet, noten 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
