Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Målarekonsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284 Mälarelonsten.
Landskapsmäleriet idealiserar en gifwen enhet af sö-
reteelser inom den organiska och vegetabiliska naturen, sä att
denna uttrycker en anad, ej genom ord ntsägbar stämning. Wi
säga;: "en gifiven enhet", för att uttrycka, det en fullkomligt fri
komposition, som blott lånar enskilda motivet nr naturen, icke
är det egentligen rätta. Likaledes angifwer ordet "anad", att
hwarje falsk tydlighet, hwarje synbart framträdande af bestämda
tankar är ett esthetiskt fel. Landskapets allmänna karakter är
derföre en musikalisk, en lyrisk. Djur, människor och mensk-
liga boningar kunna anbringas som "ftaffage", men fä icke för
sig taga ett sjetfstäudigt intresse i anspråk, ty de upphör tand-
skapet att wara landskapomälning och blir en oklar, oroligt wer-
kande blandning af twenne arter. — Landskapets hnfivndindel-
ning är den efter stylsprincipernaz wi fä en mera"plastisk,
stylbilden, och en rent målerisk, stämningsbilden, na-
tnrligtwis i inskränktate mening fä kallad, ty all landskapsmälning
angifwer en stämning. Stylbilden kräfwer sköna formeri jord-
bildning och vegetation, klart watten, ren luft, skön liniegrnppe-
ring,«och förer oß fä in i en werld, som synes bestämd för ädla-
stora, harmoniska menniskor. Det s. k. heroiska, historiska landska-
pet (Clande Lorraine, Ponsfins m. fl.) är att betrakta som förbe-
redande för det egentliga styliserande landskapet. Wäsentligt
för det heroiska landskapet är att stafsaget utgöres af Inythiska,
bibliska och heroiska figurer-. Kompofitionen är rent idealistisk;
det hela är nppdiktadt och fritt ordnadt med hjelp af några fä
lokalstudier och saknar all lokalsfysiognomi samt dermed det na-
tnralistiska och individuella, som måleriets wäsende fordrar. Be-
handlingen af jordformer, vegetation m. m. gränsar-till en
regelmessighet, som sjunker ned i ett konventionellt generalise-
rande maner och förlorar sig i det dekorationsmessiga. J mot-
sats dertill står den äkta stylbilden, t. ex. Rottmans landskap,
hwilta wisa ett idealt fattadt, plastiskt genombildadt porträtt
af en bestämd nejd af storartadt rena former och färger. —
Stämningsbilden låter idealiteten, fäfom själ, framgå nr en
hårdare form, den har mera lokalpregel, mer bruten färg, för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
