Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Poesien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Poesten. , 351
idealisera det. Ocksä gär den lätt öfwer det esthetiska gebitet
och"1verkar antingen sinligt ftoffartadt, nedsjunkande till en lätt
eller mild förftröelfelettyr, eller ock wertar den didaktiskt,tesnden-
siöst och upptager sociala, religiösa och politiska frägor. Der-
till kommer att intresset för individen och hans öde, synnerligaft
i kärlek, retar nyfikenheten och wäcker en stos-saktad spänning.
Romanens inre brister wisa sig tydligast i slutet, ty detta är
alltid halta-ide. Frägan, hwad hjelten skall bli till slut, sedan
hans bildning nu är färdig, kan romanen icke beswara, utan
att förlora sig i ram prosa. Det är icke en naturenligt afslu-
tad handling, som betingar kontaktens flut, och den har dersöre
icke nägot riktigt slut; den mynnar i prosan och löper ut i denna
utan fast slutpunkt. Denna sin karakter, att icke kunna grund-
ligt bryta med prosan, wisar romanen äfwen genom sin prosai-
ska språkform, sons medgifwer blott en aflägsen anklang af det
rythnriska.
Ester ämnet indelas romanen i privatlifwets roman och
den historiska romanen. Till den förra höra den aristokra-
tiska romanen och den i opposition deremot uppträdande folk-
romanen samt den båda förmedlande borgerliga romanen,
hwilken är det egentligen normala species härinom. Den hi-
storiska romanen, Walter Scotts skapelse, har en historisk
händelse och historiska personer som bakgrund och midtelgrund,
hwaremot förgrunden intages af en i historiskt hänseende obetyd-
lig privatperson, hwilken, trots det historiska ämnets monumen-
tala ftorhet, ändock till slut drager det starkaste intresset till
sig och sitt öde. Hit hör äfwen den sociala romanen, som
fäster sig wid en social eller annan fräga och gör den till ro-
manens medelpnnkt. Swärt är här att icke sjunka ned i det
tendensiösa.
Dä inom det äkta epos komiken sinner endast ett sparsamt
utrymme och icke kan frambringa en egen form, utan blott en
parodi på epos (Batrachonryomachien m. fl.)3), så upptager
s) Här tyckes Vischer hafwa förgätit dikter fädana som Byrons
"Don Juan", bwilten wäl swärligen kan hänföras under begreppet pa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
