Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Poesien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Poesien. 363
epigrammet sluter sig en stor, obestämd massa, som läter sam-
manfatta sig under namnet "skön tankepoesi", hwilken tillhör
särdeles den moderna tiden och den tyska poesien. Schillers
dikter kunna tjena som exempel. (Jfr Hegels Est. Syst. I Del»
sid. 213). Fastän denne poesi tydligare uttalar tanken i tan-
keform, hwilar den dock pä ett så starkt grundlag af pathetisk
stämning, att man icke kan räkna den till den didaktiska poesien.
Denna poesi är wärd allt erkännande, endast den wet sin ställ-
ning wid poesieus gräns, wet, att deß glans och rhetoriskt de-
klamatoriska styl är den prydnad, som den behöswer för sina
inre bristers skull.
C. Den dramatiska poesien.
a. Den dramatiska poesiens wäsende. Liksom poesien
som sådan har att utweckla den objektiva werlden, som ingätti
musikens subjektiva känslolif, sä har bon nu att inom sitt eget
område föra den lyriska subjektiviteten ut iepisk objektivitet.
Det sker i dramat, hwilket sålunda är poesiens poesi, emedan
sdet inom poesiens eget område repeterar poesienfs egen ståndpunkt.
J dramat äro sålunda det lyriska och det episka förenade.
Lyriskt är, att skalden uttalar sitt inre genom personer-, i hwilka
han förwandlat sig sjelf och hwilka han låter uppträda säsom
för oß närwarande. Episkt är, att de personer, genom hwilka
skalden talar, äro många, att de icke som den lyriska personen
hälla fast wid en enda punkt af det inre lifwet, utan röra sig
i tidsföljd, samt att de werka utät och genom sin werksamhet
samt de inotwerkningar, den framkallar, frambringa en hand-
ling, i hwilken synbart för wär inre föreställning utwecklar sig
en - werldsbild med den dertill hörande komplexen af fysiska och
moraliska förhållanden. Men dessa båda elementet undergå en
wäsentlig förändring, i det de försmältas till ett tredje. J
denna förbindelse kan hwarken den lyriska sinnesrörelsen bilda
innehållet, icke heller det episka beroendet af naturell, sed och
yttre makter; utan innehållet i detta nya är den frie anden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
