Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Poesien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
368 « Poesien.
Motiveringen måste wara en strängt bindande, hwilket icke stri.
der mot den plötslighet, som utmärker dramats utweckling, ty en
grundlig förberedelse upphäfwer icke öfwerraskningen. Egentligeu
är dramat en kedja af hämmande hinder, ty handling är kamp,
och denna förutsätter hinder. Men dessa hinder kastas åt sidan
under handlingens fortlöpande gång genom det herskande pathos
och det derbakom stående ödets wexande och swällande styrka.
Det helas raska, mot katastrofen skyndande gång kräfwer dock
en och annan hwilopnnkt. — Det dramatiska-konstwerkct delas
liksom det episka och lyriska i början, midt och slut. Början,
expositioneu, innehåller handlingens frö eller situationen; den
är dock icke någon lugn bild, utan äfwen i den bör något ske,
som sätter handlingen i gång. Midten innehåller utwecklingen
eller knutens knytande; här är det, som den rätta dramatiska
spänningen inträder, och denna del är också den widlyftigafte
och innehåller de flesta momenten Slutet wisar knutens lösning,
katastrofen. Denna tredelning blir en fenrdelning, om den breda
midten delas i trenne delar. Alla dessa afdelningar framträda
bestämdare än i epos, begränsa sig mot hwarandra och kallas
akter; akterna åter äro delade i scener, och scenerna i enskilda
grupper och situationen-
b. Dramats arter. Den stylmotsats, som beherstar allt
konstlif, framträder ingenstädes mera genomgripande än här-
Den delar historiskt den dramatiska poesien i det antika och
det moderna dramat. Men« om det antika epos stod högre än
det moderna epos, så är wärdeförhållandet här ett motsatt. Ty
den karakteristiska stylens drama eller det moderna motswarar
fullkomligare dramats wäsende, än det antika dramat gör. Det
senare är den direkt ideala stylens högsta utbildning på ett om-
råde, der denna styl icke har full rätt. Dock bibehåller det för
alla tider sitt regulativa wärde eller det att wara en förebild,
wid hwilken de nyare folkens råare, wildare känsla har att luttra
sig; men det är olämpligt att slafwiskt imitera.
Den klassiska tragedien har till ämne det mythiskt he-
roiska, en menniskowerld af outwecklad, men också oafbruten, objek-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
