Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Poesien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Poesien. 369
tivt bestämd, monumental subjektivitet. Fablen år enkel, likaså
motiveringen. Handlingen innehåller icke en följd af kriser; den
gamla tragedien hade blott en kris, och rask handling och kata-
strof war deß lösen. Ja, den älskade en fornr, hwari egentligen
allt war katastrof, emedan den handling, hwarur katastrofen
flöt, war wid dramats början redan utförd, så i "Ajax" och
"Oedipus". Personerna woro få, karaktererna mera typer, ån«
individer, fast dersöre icke mindre lefwande. Men den innersta
bristen i detta drama ligger i det antika begreppet om ödet.
Man kan nemligen särskilja twå former af den tragiska pro-
cessen i det grekiska dramat. J den ena år skulden klar och
bestämd, i den andra sinnes wål åfwen någon skuld, ehuru ödet
der år snarare den. åldre folktrons föreställning om en lurande,
afundsjuk högsta makt; men i båda formerna störes skuldbe-
»greppet, emedan ödet är genom drömmar och orakel profeteradt,
är ett på förhand gifwet. Der ödet år förut bestämdt, der kan
aldrig resultaten rent framgå ur handlingen, der dödas allt sant
begrepp om handling, skuld och 1nennifkolefnad. Och så är det
i det antika dramat. Chören, den qwarstående rot, ur hwilken
tragedien framgått, år episk såsom representant af hela folket,
men lyrisk så wäl genom sin form som i sin betydelse att wara
den ideale åskådaren. Ty den uttalar det allmänna, i det den »
jemt anknyter den åskådade handlingen wid ewiga sanningar,
wid det gudomliga; men derjemte år chörers den tragiska händel-
sens känsloiecho, framställer den empiriske åskådarens känslor,
fast idealiserade. Genom chören sammanhänger dramat med
musik och dans.
Strångt skild från tragedien är den klassiska komedien.
vDen tar till ämne den omedelbara empiriska werkligheten. Den
åldre, aristofaniska, har till sitt thema upplösningen af den
grekiska staten och den plastiska skönheten, men denna bild är
sjelf plastisk; den objektiverar komikens ande i en parodi öfwer
den rnythiska werld, på hwilken tragedien hwilar, antager det
grotteskas gestalt, drifwer de porträtterade personligheterna till
fantastisk karrikatyr och höjer sig på den politiska satirens grund-
Ljungqren, Esm. Systenn Il. 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
