Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förnamn - Johannes, Johan, Joga(r), Jan, Janne, Jon, John, Jöns, Jösse, Jusse, Jutte, Jödde, Juck, Jens, Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— ii 6 —
(1620). Uttrycket kan ledas tillbaka till namnet på
kyrkofadern Johannes Krysostomos, Johannes guldmun.
Det utgör en af de skämtsamma öfverflyttningarne af
historiska personers namn på liflösa ting. Se vidare
Kr. Nyrop i Dania 4: 250 ff., som från danskan
anför det motsvarande »St. Hans med den røde mund»,
från italienskan »san Giovanni Boccadoro.» Hos Grubb
95 (1665) citeras från tyskan: »Johannes mitt dem
rohten Mund, kan viel hader stillen.» Jfr Hans röd.
»Hans Myllare.» I ett östskånskt talesätt: »Erikj . , fickj . .
Hans Myllares skjus ud om dören.» Kivikja-snack
20 (i901) [== blef utsparkad].
Hans röd. Personifierande namn på penningen.
»Hans Rödh lät fölia tigh heem med skäncker,
Han är en vthbundigh godh Gesell.»
Reineke Fosz 486 (1621; nt. orig.:
»mostu ..
Tho husz voren mit dy Hansz schencken;
De ys ein uthbündich gudt geselle.»
Brandes 190).
Det svenska uttrycket har nog utvecklat sig ur
»Hans med den röda munnen.» Liksom detta är det
nu troligen alldeles föråldradt.
Hans Skiinke. Mutare. I öfvers, från t.: »Hans Skenck
haffuer Gunst til Hoffua.» E. B. Schroderus,
Rättegångs Oordning af G. am Waldt 60 (1619). Jfr: »Hans
Schenck hat gnad zu Hofe.» Egenolph, Sprichvvörter
34 a (1560).
»Men kommer en ärlöser Booff,
Som troo tienar Hans Skänckes proofif,
Och håller sig vvidh honom streng,
O thet är en rättskaffans dräng . .
Gier han Hans Skänck all sijn geneet [vinst, fördel,
»provision»],
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
