Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förnamn - Johannes, Johan, Joga(r), Jan, Janne, Jon, John, Jöns, Jösse, Jusse, Jutte, Jödde, Juck, Jens, Hans - Johanna, Jeanna (Schana), Jeanne, Jeanette
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— ii 6 —
Stöfvel- 1. Stöfle-Hans. Drumlig person. Värml. (A.
Bin).
Såtel-Hans. Om en som talar otydligt. Nyl. (VII).
Trabel-Hans. Om en som ofta går af och till. Nyl.
(VII).
Tralle-Hans Till den som söker svänga sig med
fraser. Wemm. h. i Skå. (S. Bg).
Tras-Hans. M. Boh. (Ldkt). Jfr riksspråkets trashank
och anmärkningen under Skräfvel-Hans.
Trög-Hans. Kändt af Mel. Jfr Slö-Hans.
Johanna, Jeanna (Schäna), Jeanne, Jeanette.
Johanna.
Såsom namn på den 21 Juli stundom
personifie-radt. »’Johanna’ grät till och med isbitar.»
Söndagsnisse 1884, s. 117.
I Dfs (Vbtn) heter pipsnuggan Johanna (Åra),
Såsom senare led i ssgn
Trill-Johanna. Kvinnlig velocipedist. Upps. (La).
Jeanna.
Jeanna är måhända identiskt med det feminina
appellativet schana (sjana), som förekommer dialektiskt
i flere landsändar: i Sthm brukas det enl. Bjk om
»slarf-vig kvinna», enl. Gr om »ful, gammal och frånstötande»
kvinna, i S. Hal. enl. Rietz 573 om »enfaldigt,
halfvå-pigt fruntimmer», i Nyl. enl. Sv. Landsmålsför. i Hfs
om »sjåpig» eller »osnygg» person. Schana brukas
som riksspråksord hos Janzon, Sånger af Catullus 1: 4
(1889; motsvarande lat. scortum)}) Om schana
uppkommit af Jeanna, skulle detta namn, liksom Jöns m.
fl., nedsjunkit till ett appellativt glåpord. För
identiteten talar i viss mån, att Jana (uttaladt Schana), fordom
’) »Någon gammal gulsjuk schana.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
