Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förnamn - (Kristina) Kersti(n), Kerstna, Stina, Kitta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 145 —
»skenhelig kvinnsperson». Vgl. (La). Jfr »Guss
K er st ena».
»Pesse-Kersti.» Pisse-Kersti. Vgl. (La).
Slams-Kersti(n). Slamsig kvinna. Gotl. (Ktg).
Stöfvel-1. Stöfle-Kerstin. Drumlig person. Värml. (A. Bin).
Kerstena.
Ingår såsom senare led i
»Guss-Kerstena». Guds-Kerstin, som alltid för Guds
namn på läpparna. Enfaldig, pjoskig, tafatt kvinna.
Vanligen i jämförelse. Skå. »Hon ser ud som Guss Kerstena
mä vångaled om halsen.» E. Wigström, Folkdiktning i:
295 (1880). »Jag såg nock så enfaldig ut, som guss
Kerstna med vångaledet om halsen.» Dens. i Landsm.
XIII. 10: 76 (1894). Äfven: »stå som guss Kerstena»
o. s. v. Rönneb. (E. Wm). I st. f. »Vångaled» (=
grind) förekommer stundom »(ett) öj» (=: ök). Så i
Wemm. (S. Bg). — Guss Kerstena kännes vidare från
N. Åsbo (Pmf), Onsjö och Frosta (Np), Harj. (N. An)
o. s. v. I st. f. Kerstena i vissa bygder Kistena (Mm).
Jfr Guds-Kerstin.
Sannolikt afsåg ssgn ursprungligen en bestämd
person, som folksägnen mindes.
Stina.
Såsom dagnamn i ssgn F/ugu-Stina (se d. o.).
I kortspelet »Barkman (Backman) [= klöfverknekt]
och Stina» namn på klöfverdam. Wemm., Skå. (S. Bg).
Jfr Lill(a)-, Stor(a)-Stina.
Ensamt tyckes Stina ej förekomma såsom
förklenande appellativum, men då det ingår i åtskilliga ssgr
med karaktär af vedernamn, vill man gärna tro, att
äfven det enkla namnet stundom har en mindre
behaglig biton. Att det på fru Lenngrens tid icke
tyckes ha åtnjutit det allra bästa anseende, framgår af den
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
