Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Rättelser och Anmärkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hämungen, hvilket sednare skall vara det vanliga i Norrska
varianten. De börjades :
Det var Sämingen unge,
Han hälsa med båda händer,
Inne satt gamla djura-mor,
Hon rörde med näsan i brände;
Sanningen unge kunde väl på skidorna löpa!
— 155 — Sången om Herr Helmer (Svenska Folk-Visor,
II,178), finnes öfversatt bland Volkslieder der
Schweden. Aus der Sammlung von Geijer und
Afzelius. Von Gottlieb Mohnicke. Berlin, 183o. Band. I, s. 77.
— 165 r. 4 st, hvilket l. hvilken
— 188 — Ett likartadt ämne, som det här förekommande,
behandlas i Svenska Folk-Visor, III, 100, uti sången
om Riddar Malkom, och hos Nyerup, IV, 119.
— 199 — I nyss omnämde handskrifter till Dahlbergs Svecia
Antiqua, finnes en uppteckning af Palle Boosons Wijsa,
utaf bemälde Rudebeck, i det närmaste enahanda med den
här under var. B. aftryckte. Endast i rättskrifningen
skilja de sig. Omqvädet är:
J rijden uth.
— 216 — Herr Lektor Wallman här meddelat följande, uti
Angelstad socken i Småland, gängse tradition om Ebbe
Skammelson. — Han återkom ifrån ett krigståg till Tiraholm
(numera Tira säteri) i Bolmsö socken, på Unnarydslandet,
i det ögonblick hans trolofvade mö stod brud, med hans
egen broder. I en öfverilning af vrede och harm,
mördade han sin brud, samt tvenne andra af laget,
svärföräldrarne, såsom det förmenas; men ångrade sitt brott, och
drog till Rom att erhålla aflat. Der ålades han att, under
ett år, ligga en natt på hvarje ö i sjön Bolmen, hvilken
hade lika många holmar, som året dagar. Andra berätta,
att han sjelf ålagt sig detta straff. Sin botöfning undergick
han smidd i tunga bojor. När han sålunda hade kringirrat
den förelagda tiden, i den stora stormiga sjön, kom han
slutligen till det midt öfver liggande fasta landet, och
begaf sig till Angeistad by, hvarest han, i Smearegården, lade
sig på ett ränne eller slinne (höskulle). Här hörde han en
piga sjunga visan om sig, och yttrade "somt var sannt, och
somt var vrångt." Derifrån kommen in till kyrkogården,
(der man ännu visar märken efter hans stora fötter), föllo
kedjorna af honom, och han uppgaf stilla sin fromma och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 02:44:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/fornsang/1/0447.html
