Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rättelser och Anmärkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ångerfulla anda. Han hade begärt, att icke blifva lagd
inom kyrkogarden, med lillägg: "är jag värdig, kommer jag
nog derin." Han begrofs utanför densamma; men hvarje
natt blef muren nedrifven, så att kyrkogården måste
utflyttas och ringmuren sättas utanför riddarens graf. Öfver
denna var en liksten, fordom, som det tyckes, upprätt;
men numera så nedmyllad i jorden, att blott öfra kanten
är synlig. Kedjorna förvarades länge i kyrkan; men som
allmogen bedref vidskepelse med dem, lätt man af dem
förfärdiga spiran till kyrktornet. — En gammal 85-årig
qvinna, hvilken med mycken säkerhet påminte sig traditioner
från sin ungdom, lemnade en något afvikande berättelse.
Ebbe Skammelson bodde på Tira, och hans fästemö på
Husholmen, en ö emellan Stakshult och Holm i Bolmen,
hvilken ö varit af adeliga ägare bebodd, till dess ett litet barn
der fallit ur fönstret i sjön, då byggningen blifvit
öfvergifven och förfallit. Riddar Ebbe uppehöll sig i fremmande
land, och hans fränder ansågo honom död; men samma
afton hans fästmö skulle stå brud på Tira med riddarens
broder, som haft namnet Carl, hemkom Ebbe. Hans fränder
emottogo honom med glädje, och bådo honom qvarstadna;
men han svarade:
"Får jag inte hä’an ria,
Så gör jag er ba’ sorg och qvia!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
