<poem>50.
Så snart blef den väggen
Medh thett silke bredh,
Så snart då blefve the iungfrur,
In för sin moder ledh<footnote>Så snart så vardt den vägen,
För dhem med sillcke uppbredd,
Så brått så bliffva dhe edle jungfruer,
In för sin moder ledde.</footnote>.</poem>
<poem>51.
”Tu var välkommen Stålt Karin,
”Och elsta dotteren<footnote>dotter.</footnote> vår,
”Tu<footnote>Och.</footnote> var valkommen Stålt Kirstin,
”Konungen i Spangens vänna måll<footnote>Spanske kongens kierest gemåhl.</footnote>.</poem>
<poem>52.
”Tu var välkommen Stålt Adelin,
”
Och yngsta dotteren<footnote>dotter.</footnote> min,
”Gif tu tig i kloster<footnote>klostret.</footnote> in,
”Bedh gott för käre moderen<footnote> k. moder.</footnote> din!”</poem>
<poem>53.
”Hörer tu Stålthen<footnote>Höör du stollts.</footnote> Karin,
”Tu lydh tin moders ordh;
”Tu lofva tigh aldrig Magnus Benedichson<footnote>Benedictson,</footnote>,
”Han blifver dig aldrig godh.”</poem>
<poem>54.
Tett var Stålthen<footnote>stollts.</footnote> Karin,
Hon svara<footnote>svarade.</footnote> sin moder så?
”Thet kan Gud gifva at iag lefver<footnote>I lefven.</footnote>,
”Så länge iag ser<footnote>I see.</footnote> huru mig vill gåå.”</poem>
