<poem>55. Thett var Stålthen Elin, Hon svarade henne så snart: ”Thet säger iag för sanning<footnote>vil iag för sanning säjja.</footnote>, ”Tu brår på tin fädernes art.”</poem> <poem>56. Thet var Stålthen<footnote>och stolts.</footnote> Adelin, Hon svor uppå sin san<footnote>Hennes tårar på kinder rann.</footnote>: ”Inthe<footnote>Eij.</footnote> gifver iag mig i klåster<footnote>clåstret in.</footnote>, ”Jag tager mig fast heller<footnote>heller en.</footnote> man.”</poem> <poem>57. Thett var Stålten Elin, Hon vredh sin<footnote>sina.</footnote> händer i harm: ”Må iag icke blifva hörd, ”Iet ordh af mit egit<footnote>Ett ord utalff mine eigne.</footnote> barn.”</poem> <poem>58. Thett var Stålthen Adelin, Och henne ran tårar på kin<footnote>Hon svor vid sanning sin.</footnote>; ”Ilag gifver mig gerna i kloster in<footnote>closteret,</footnote>, ”Efter eder villie käre moder min!” —</poem> <poem> 59. ”Iagh blef<footnote>mig i elostret gifven.</footnote> i klåster gifven, ”Med<footnote>Allt med.</footnote> en silkes särck, ”Ther ut tå blef iag tagen, ”Med en<footnote>Och uth blef jag der tagen, Allt med.</footnote> stor hiertans värck.”</poem>