Luftstrecket, hvarunder etTfolk utbildat sig, in- verkar icke blott pä dess lynne, seder och lefnadssätt, utan ock på dess tidsföYdrif. Under en mildare sol tillbringar menniskan sitt lif nästan uteslutande under bar himmel; uti kallare trakter blir bon mera hän- visad till sotad ås, såsom det benämndes i vårt gamla språk. En naturlig följd häraf är, att hennes nöjen ut- veckla sig i förhållande dertill. Hos sydliga orters in- vånare äro de oftast lämpade till vistelsen i fria luften; uti norden anträffar man dem mera beräknade för bo- ningsrummen. Deraf den stora mängden dansar och le- kar bos oss, uppfunne att utföras inom en inskränkt rymd; hvaremot söderländningen äger ett vida större antal tidsföYdrif för öppna fältet. Nordbons mera lugna sinne tilIfredsställes äfven lättare af en mindre häftig och brusande fröjd, och han njuter helt och oförstäldt af de melankoliska sångarljud, hvilka så nära motsvara hans själsstämning samt äro födde af den. Inom stugans trånga krets förnöjes han af sina hem- lands toner, de der lätta hans sinne, då han någon gång får njuta hvilan, under en oafbruten strid med en hård natur, af hvilken han måste tillkämpa sig till- varelse och uppehälle. Härigenom förklaras uppkomsten af det öfvervä- gande antalet folkdansar hos oss. Visserligen anträffar man, ifrån äldsta tider, dansar med sång hos de flesta nationer; men af religiöst ursprung och egnade för gudstjensten eller gudafesterna. Grekerna ägde sådana, under namn af vnoQyj];.iaxa {saltationis cantilence, dans- sånger ’), ofta omtalade redan af deras klassiska förfat- tare * 2). Deras första bestämmelse var templet och alta- ’) Julius Pollux, Onomasticon. Lih. IV, c. 7, 13. 2) Plutarchus, Lycurgus, XXI; Qucesliones G rreca» , 35. — Lucianus, De Saltatione. Ed. Lehmann. Tom. V; p. 129, 130.