ret; derifrån öfvergingo de i folkfifvet och diktades slutligen oberoende af allt andligt syfte1). En artförän- dring af dessa sednare benämndes avSe/naxa, samt ut- gjorde sånger om blommor utförda med mimiska åt- börder. Ett sådant avQs/,ia var följande: Hvar finner jag rosor? Och hvarest violer? Hvar finnes liljan den sköna? Hvar finnas dessa rosor? Hvar dessa violer? Och hvarest liljan den sköna? 2). Man upptäcker en viss likhet emellan denna sång och våra ringdansar af lyriskt innehåll. — Hos Gre- kerna hafva detta slags nöjen, enligt nyare skriftställa- res intyg, bibehållit sig intill våra dagar 3). Utrymmet tillåter ej någon undersökning om till- varelsen af dansar med sång, hos andra äldre nationer. Den religiösa orchestiken har dock troligen öfver allt utbildat en verldslig. Bland de sydliga Europeiska folkslagen åtföljes dan- sen ofta af serskildt för ändamålet lämpade sånger. Spaniorerna hafva sina Seguidillas samt Tiranas y Polos. Tyskarnes Minnesanger diktade Tanzlieder och Tanz- <weisen_, hvilka uppstämdes för att gifva lif och uttryck åt detta ungdoms nöje, och national dansarne i bergs- trakterna 4) skola än au äga hela det poetiska uttrycket af 1) Ulrici, Geschichte der Hellenischen Dichtkunst. Th. II, s. 36, 48, 121, 218, 516, 547. 2) Athenceus De i p n o so p hi st a r u m Lib. XIV, c. 7.— Ori- ginalet har Hélivov (petersilia, silleri). En ordagrann öf- versättning skulle i Svenskan få anstrykning af löjlighet. 3) Firmenich, Neugriechische Volksgesänge; s. 76. — Revue des Deux Mondes, 1842. Tom. I. s. 183. ^ Manesses Sam ml un g der Minnesänger. — Gråter Bragur, Ill; Bemerkungen iiber die Tänze der Landleute; — Görresj A111 eu tsche V o 1 ks- u nd Meisterlieder; s. XII—XVII. — Talwj, C h a r ak te r i stik der Völks- 1 i e d e r ger m a nischer X a t ionen; s, 355.