2„. Ben F u n ne il o s e n. Aftryckt ur Harald Olufssons Wisbok. 1. Jagli gick migh ij tlien fegerste Örtliegårdh, Ther yppadhes migh quedhe en wijsa; Ther fan iagh en ross alt öffuer en ross. Mit hierta kan hon wel lise. Så lönligh! 2: Jagli togh tlien rosen alt wthi min fampn , Iagh tröste henne til mit bröst, Förgångest migh bådlie ångest och sorgh, Som iagh then rosen kyste! Så lönligh! di Then rosen sågh sigh wp igen, Medh ögon blidhe och k lare: "Thet will iagh idher seije for sanningh och ti "Min tienst skal idher redhe ware!" 4. Jagh welt wel huarest then rosenn honn ståår, Hon ståndher millan bergh och stenar, Ther liggej- sä mångh slem orm omkringh, För them bsser iagh stor mödhe.