4. Slottet i G r ö n a n Lund. Ur kongl. bibliolhekcts handskrift in 16:o. 1. Ther stånder elt slåt j gröne lundh, Man kallar thet fålket så sköne; Thet är kringmwrath medh marmorsteen, Beguten medh gullet så rödhe. 2. Alt innan tliet slåt ther stånder itt trä, Man kallar then linden så sköne; Ther sjungå the nöchter gaall små , The siunge hvar effter sin snille. 3. Jcke tvingar migh llien nöchter gaall små, Som siunge hvar effter sin snille; Fast mere tvingar migh then gålle snö, Som faller på väghen så vijdha. 4. Jcke tvingar migh then gålle sniö, Såm faller på vägen så vijdha; Fast mere tvingar migh then lönligh sårgh, Som är i mitt hierta inne.