6. Klagan. Aftryckt ur kongl. bibliothekets handskrift i 16:o, der den förekommer med påteckning: Om otroheet en Wijsa Schrifuit Anno 1593. 1. Ther stånder itt tre i rosenne lund, Thet licknas vidh beder och ähre, Huilken som misler en fulltrogen vän, Hans sarg är lunger at bäre. Men nu sörier hon, som sig hafuer achtat at gledie! 2. Jag lade min hog til en vnger sven, lag trodde lliet skulde så blifna, Så snart vende han sin hog ifrå migh, Alt til en lithen små pijge. Men nu sörier hon, som sig hafuer achtat at glediel 3. The gånge sig vp i höge låft, The kastade gull tärlingar rödhe, An hon stånder sig der nedan före, Hon sörier sigh til dödhe. Men nu sörier hon, m. m.