5. iEplet thett hengber såå högt ij trsedh, Thet stundher til iordhen att falla, Then som blilfuer suiken aff sin käre godh wen, Såå bliffuer han wel suiken aff andra. 6. Huilken som haffuer en fulgodh hest, Ilan lyster honom altid att ridhe, Han ridher honom långt och giffuer honom småt, Såå bliffuer han trött om sidher. 7. För hadhe iagh trott att iordhen skulle rempne, Och himmelen skule nidherfalle, För sen iagh hadhe trott then ven skole migh suike, Som iagh hadhe kaerest öffuer alle.