1) en Älskade. Aftryckt ur Harald Olufssons Wisbok. 1. Stoor hiertans frögdh, så margelundh Ar migh nu kommitt i sinnett, Alt ällska enn wenn aff hiertans grundh, Mitth hopp ståhr altt till henne. Hennes låtlier och lemper the fölle henne well, Ther lill hennes tuctige tale, Ehuar honn är mitth hierte är ther, Hon kan migh bäst lmgsuale. 2. Ett skönnere wijlf iagh alrigh förnam, Thett seger iagh eder försanne, Mitt hierte iagh henne full wäll änn, Thenn skönes te ross iblandh alle. Hon licknas widh thenn morgenn stierne, Thenn priis bähr honn allene, Iagh holler henne i mitth hierte så khär, Thett kann migh ingen förmene. 3. Hennes skönne ansicte och frinteligheett, Thett är offuer alle måtte, Wille hon sigh holla tuchteligh, Aldrig iagh henne förlåter.