Hennes troo tienere iagh wara will ,3), Thenn stundh iagh i werdenn monne ware. Gudh giffue henne glädie och mycken lust Och sallighett, Som gerne till sammenn wille ware. j 7. Jtt troffast hierte aff all minn machtt, Skall eder till redhe ware, Thett haffuenn I förskyltt aff all eder achtt, I ärenn minn hiertheligh käre. Iagh vnner eder well, Stor ångesth slår migh snartth i hiäll, Iagh kann eij frånn eder ware. 8. Thenn kärlighett som I liaffuen till migh, Haffuer oss till samman bunditt, Såå kommer klafferenn medh sitt swek, Och will han hafFua wunnitt; Menn wachte tigh för hans falskhelt och sweck, - Statth hårdtt emotth, Och letth troskap liaffua wunnitt. 9- Ostadighett hwad gör tu nu, Hwij will tu migh förseneke, Like som tu hadhe aldrigh kentlh till migh, I3) Jag önskar lienne både glä- Det jag väl vet. dje och fröjd, Christ signe hennes lifför Hvar hon .är när eller fjär, utan vande! Hennes bokstaf står skrif- vit i abed, Svenska Fornsänger, III. 4