Vill tillbedja och stadig tro, Att han mig den vill unna, Den jag hafver kär, ehvar hon är, Det vest du Gud allena. Ack, herre Christ, lät det ske vist, Det mig ingen kan förmena. 4. Wenus hafver mig betagit hardt, Det må jag nu bekänna, Cupido också med sin art, De pilar tiil mig sända, Som löpa igenom mitt hjerta och bröst, Och göra mig mycken pina, O herre, med en fart gif mig den snart, Som förlossar sorger mina! 5. Caritas är den yppersta ros, Som nu i verlden kan finnas, Helst när Patientia är derhos, Som man kan väl förnimma. Tålamod är bäst hos kärlighet näst, Som all sorg kan förtaga; Gud unne mig tålamod i all st-und, I alla mina Iifsdagar. 6. Lättfärdighet, Gud, mig bevara ifrå, I alla mina Iifsdagar, Att inga mina vänner det spörja må, Att jag deröfver må snafva. Undt mig, herre Gud, rätt trofasthet, Att jag mig deruti må öfva, Mina vänner uti all ärlighet, Må jag derutinnan pröfva.