6b 7, Alls ingen hjelp, ej heller tröst, Vet jag hos någon förmoda, Utan hos Gud oeh min kärast dernäst, Helst när jag henne beskådar. När jag henne ser mitt hjerta det ler, Oeh önskar af glädje och gamman, Att det vore skett i ärlighet. Vj vore väl komne tillsamman. 8. Undt mig, herre Christ, det hjerta få, Sa trofast och stadigt hafva, Som Florens emot Blanseflor var, När hon ifrån honörn var tagen. Då vågade han sitt unga lif, Allt för sin hjertlig kära, Och blef så när henne all sin lifstid. Bada med dygd och ära, 3. Ett beder jag dig, o herre Gud, Du vilt det mig bejaka, Att jag och sä min kära brud, Aldrig hvarannan försaka, Att du Gud ville det skicka så, Att vi kunde komma tillsamman, Och sedan med dig evinnerlig, Få lefva i salighet, amen |