JVär man förlåter sig mest der uppå, Sa tager det sällan en god ände. 5. ' Det femte det är om qvinfolks kärlek, Ändock jag menar icke alla. De lofva under tiden en ungersven godt; Men stundom pläga de motfalla. 6. ”J\u vet jag en ungersven bäter än J, ”Efter honom då lyster mig bida!”— 5Då vet jag en jungfru fast skönare än J, ”Till henne då lyster mig rida.” 7. ”Farväl, farväl, min sköna jungfru, Hafvei tack för eders kärliga umgänge! Hade det varit af Gudi beskärdt, ”Det hade väl varat länger.” J hafven det väl hört, att svennen rider lustigt till hofva!