so. Ben Frå n v a r an c! e. Aftryckt ur Harald Olufssons Wisbok. 1. Jag wett well huad thett är ij min hugh, Medan mig såå svåra bedröfFuas, Mlin hierteligh kaere iag gissa må, Hon fast wtlii mine tankar röres. 2. • Mine tankar the spritte sig wth så widhe, Rådhe Glid huru min kserest må like, Om hon eij hade tagit ij sinnett sijtt, Att iag skole henne beswike. 3. Hwilket iag aldrigh tencte aen, Och skalj rsett aldrigh spörias, Alt hafua ij hugh föracta tlienn wenn , Som ij mine tankar well röres. Hennes bockstafF är ij mit hierta fast, Then bockstafF hon til migh sende, Jag holler mig til henne som iag kan baest, Alt sedan iag henne först kende. 5. Hennes bockstafF frompt och ypperst ståår, Then ij fast efFterlethe,