<S. Derföre är det rätt och väl, Att man henne ej bedröfvar. Ungdomen är med fröjder full, Och ärlig kärlek profvar. När som den lunga ålderdom Kommer, och tager mig ifrån Min glädje, så må jag sörja. 9- Annat jag ej nu önska kan, Och af hjertat begära, Än bo hos denne jungfru skön, Till dess mitt hufvud grånar; Och med min aldrakäraste tröst, På jorden lida nöd och lust, Och dö af denne verlden. 10. Sedan med henne i en graf Läggas till att hvila, Och sedan uti himmelrik, Uti all glädje blifva; Likasom Guds englar två, Jag och min bäste vän också, Uti all evighet, amen! m Svenska Fornsånger, 111.