38. Sanningens Landsflykt. Aftryckt ur Gyllenmårs W isbok; med förändrad ort hö- grafi.— Förefinnes i Poetisk Ca len der för Ar 1816, s. 84. 1. I fordom tid var sanningen mägtig och båld, Aftiållen i alla måtta, Öfver all verlden hade hon våld, Och ingen gjorde henne vånda; Men nu är lögnen vorden henne vred, Hon gitter henne hvarken höra eller se, Och vill henne platt fördrifva. 2. Sanningen drager till herra slott, Hon aktar der borgläger fånga, Så snart hon var kommen der uppå, Så klagade hon sin vånda; Men der kom lögnen ridandes i gård, Med riddare och svenner så väldig hon var, Med blanka svärd uti händer. 3. Lögnen var hållen i herra ståt, De månde henne hedra och ära, Sanningen fick det spörja så brådt, Stor sorg månde det henne göra.