9* Sanningen skrider sig genom porten ut, Det hon utkom hon tackade Gud, Att lögnen skulle henne ej finna. 4* Sanningen gal sig i köpstaden in, Den köpstads rätt att njuta, Lögnen fick det så i sinn, Hon ville henne det förbjuda. Lögnen skrifver till borgmäslar och rad, Och beder dem sanningen ihjäl att slå, Hon skulle icke hos dem blifva. 5. Sanningen måtte om midnatts tid, De köpstads män undvika; Förthy de lade derom sin flit, De ville henne besvika. Sanningen drager sig i bondens gard, Hon akta der blifva i några år, Att lögnen skulle henne ej finna. 6. Lögnen skrifver bref till alle ting, Hon beder dem sanningen gripa, Och föra henne till slottet igen, Hon ville dem gåfva gifva; Eller lögnen skulle bonden beskatta sa, Med dagelig ve och mycken omhug, Att bonden skulle intet trifvas.