41. Kärleks Förklaring. Ur Gj-llenmärs Wisbolt. Förut aftryckt i Poetisk Ca- lender för År 1816, s. 92. — Rättskrifningen förändrad. 1. Bäfvern han vistas efter sin natur, >, Aldramest uti vildare floder; Ty är honom skogen både bäsk och svår, Ocb vattnet hans vän så goder. När sommaren begynnes, så bära de ängar sina rosor! 2. Fröjdeftille äro de foglar små, Synnerlig om sommarens tider, De låta sig befinna med sorg också, När det fast åt vinteren lider. När sommaren begynnes, m. m. 3. Så fröjdas mitt hjerla ock så margelund, Det nödgas jag för eder uppenbara, Hvar som jag helst eder ser, Af hjerlans grund önskar jag eder kärast att vara. 4. Mycket är det som mitt hjerta likar till, Dock båden med heder och ära, Fast heller jag hos eder vara vill, Till eder står all min begäran.