Så yppades min sorgh thes mer, För hennes skuldh Bär iagh kinner blreke. 7. Thet var min meste sorgh och quidhe, Iagh skole til skolstugon gonghe, Så sellan iagh min kärest feck see; Ty giordes migh dager sa langhe. Iagh kunde bådhe lsesa och skriffua. För aelskogh bär iagh stort omack, Iagh reddes för lall wppå min back, Migh bespottedhe så monghe; Christ giffue min kärest vel at gånglia. 8. Alle the som thetta kundhe förstå, Hennes nampn thet kallas itth kronalh M; Hans nampn thet kallas ith kronat B, Som vijsan haffuer dictat och rimath. Min ordh iagh omuenda vill, Herre gudh hielp ij nödh och fahre, Och vare vår sköldh noer vij skolom döö, Gudh fadher och son Han giffue vårth mall enn godh endhe. Svenska Fornsånger * III*