Thcr lil f8 badlic pighor och stål te jungfruer, Earumque airrnre 9). 3. JagIi hafTuer fäåt så (10 * lönligli eu sotth, Quem nolo promulgare n); Then12) tick iagh ij skoghen ij går, Diun iui spaciari 13). Eij är then mester14) ij werlden Lill, Qui curam medieabit, För vtan then ene om hon så will, Hiec sola me sanabit. 4. Nu ähr kommen then lekia 15) kan, Et morbum suffocare; Ther til haftuer bådhe mackt och siu ,fi) Et me sanabit ,7). Förvtan (,8 then ene vill nu rådha migh bott, Vaticinio prolato, Tå bliftuer iagh (lö v taft' sorgen löst, Furore duplicato. 5. Min kärest hon bor (20 på högt ilt bergh, Qui culmen habet Jitis, Och til thet huus tå21) ligger en bro, De gemmis inargaritis. Jag stegh migh wp, iagh gick ther in 23), Progrediens ad illam, s) bad’ inör och höfvisk jung- frur, s) Nos ex carum amore. I0) lönlig sorg, IZ) promulgatum; xa) Och den **) spatiatum. I4) Det är ingen tnästar **) läka **) Sorgen fördrifva hon väl kan, *7) Si velit me amare. **) hon vill nu i9) borta af denna här sot, 30) så högt på ett berg, 31) berget der *■) Jag står mig vp och går der iu,