Regn med slask , oväder , Skämmer mina kläder; Snö och frost de linda, Jorden hårdt de binda; Marken öde ligger, Jag far kring och tigger, Staten dragés in och brö blir knapt! 10. Men naturens amma, Som är ock min mamma, Har mig lärt att högmod är en last. I stall, fähus, skogar, Och hvad fins på logar, Plåckar jag, som lemnas efter q vast. Blott jag får ett stycke, Gör mig lika mycke, Då och då en kärna, Tar jag ganska gärna; Endast jag blir mätter, Kräseliga rätter Min natur är intet vaner vid. Ii. Nu jag vet beskrifva, Och i korthet gifva, Sparfvens födsel och dess lefuads sätt Men vår ålder finna, Til hvad tid vi hinna, Kan jag icke minnas, veta rätt. Gud vet år och dagar, Gör hvad han behagar. Honom med vår tunga Yi låf säga, sjunga, Tils vår tid blir ute. Kort sagt, det blir slute: Födas, lefva , dö, til intet bli.