7. Hösten ymnigt mättar Mig med alla rätter, Säd och frö då vankas öfver allt. Jag på axet sitter, Många korn jag hittar, Dricka får jag utan något malt. Stinner i min kräfva, Hämtat utan näfva, Klara vattudroppar, Utan silfverkoppar; Dricka, mat och kläder Får jag, och mig gläder, Ty min Gud all omsorg om mig drar 8. Lustig, nögd och glader, Jag min Gud och fader, För det minsta grynet lof hembär. Stundom kroppen ryser, Och när foten fryser, Gömmer jag den uti mina klä’r. När det mörker blifver, Jag til sängs mig gifver; Uti kalla nätter, Jag mit hufvud sätter Under vingen lilla, Såfver sött och stilla, Vaknar glad, om morgon lof hembär. 9. Luften tyckes svalkas, Vintren börjar nalkas, Dimba, töckn, stiga mycket opp. Dagar blifva mulna, Nättren kalla, kulna, Sådant tvingar nog min lilla kropp;