I 49. Bondens Wall in g. Ur Kongl. Bibliothekets i Stockholm handskrift in 16:o. 1. Bonden och hans vnga hustru, Begynte the till att semias: ”Och hvad skall oss till mathen vara?” Så snackade han till henne. ”Eenn nyan ketill thå köp tu migh, ”Så godh enn vellingh thå reder iagh tigh.” Så vele vij dantza och quedha' 2. Hoon satte then ketill vppå then eldh, Hoon skulle then vellingen göra. Femthon skeppor sichtat miöll, Thå månde hon på vellingen röra. Then vellingen begynte att siuda fast, Alla ketlar krokar the broste vell snart. Så vele vij dantza och quedha! 3. Wellingen begynte at löpa, Och bårt i querna damne, Femthon querna slogh hon omkull, Och femton kom hon till att gånga. Thet var enn velling ther hon foor fram,