För henne redes både quinna och man. Så vele vij dantza och quedha! 4. Vth kom bondens vnge hustru, Hon var så snell i orden: ”Och skam få tliå then hustru, ”Såm thenna vellingen giorde!” Then vellingen var icke mestom seenn, Honn brende then hustrun om båda sin beenn. Så vele vij dantza och queda! 5. Vth kom thå then store grå munck, Han skulle öfuer vellingen läsa. Vellingen språng sig vp igen, Hon brende then muneken om näsa. ”Jag tror,” sade muneken, ”thet är itt trull;” Och vellingen slog så muneken omkull. Så vele vij dantza och queda J