Thet giorde hustrun j stora nödh, Hoon gaff sin bonde bådhe smör och brödh. 12. J stora nödh, Hoon gaff sin bonde bådhe smör och brödh. ”Rådhe vill iagh hvar gran hustruu mijn, ''Hoon necke eij maten åth bonden sijn.” 13. ”Hvar gran hustruu mijn, ”Hoon necke eij mathen åth bonden sijn.” ”Eeij förty iagh giorde så, ”Therföre är min rygg så blå.”