Men kom till mig i otian, När tuppen gal; Ty då är gubben borta, Till qvarn och mal. Då får .du slipp’ in! För vyssan lollan lej, För sofvan lollan lej, För roslikanos i källarn. Do slipper inte in uti qvällan! Och yxen hänger på väggen, Kär sötan min! Och skägget ligger i sängen, Du får inte slipp’ in! För vyssan lullan lej, För sofvan lollan lej, För ruslikanos i källarn. Du slipper inte in uti qvällan! Gubben: ”Hvad säger du mor?” Hustrun sjunger: ”Åh, man skall se så der låta,” Kär sötan min! ”Att inte små barn skall gråta.” Du får inte slipp’ in! För vyssan lullan lej, För sofvan lullan lej, För rustikanus i källarn. Du slipper inte in uti qvällan!