Och är det du, du snälle, Som går till mej om qvälle; ]Vu försvann drängen, barnet somnade och bonden begaf sig till hvila med sin hustru. Anmärkning. Gubbens frågor sjungas icke, utan framstötas vresigt. Hustrun sjunger: Gud signe dilt lilla blå öga, Kär sötan min! Som tittar i gluggen den höga! Du får inte slipp in! For vassan lullan lej, För sofvan lullan lej, För rustikanus i källarn. Du slipper inte in uti qvällan! Gubben: ”livad säger du mor?” Hustrun sjunger: ”ih, man skall se så der låta,” Kär sölan min! "Att inte småbarn skall gråta.” Du får inte slipp’ in! För vyssan lullan lej, För sofvan lullan lej, För rustikanus i källarn. Du slipper inte in uti qvällan!