Kavlarne °å ut; roen återkomma genast, och leken börjar Snyo, 1,varvid fäst.unga-gafVorna förbättras till koppar fyr). De erhålla afslag, ehuru mindre hånligt: Riclid lurt lloffin, ridid hart Alfa , o. s. v. Då karlame nu återvända, erbjuda de guld, m. na-, och flickorna sjunga: Felkomin HoJJin, velhomin Alfin, Felkomin allir Hoffuis sveinar. Karlarne inträda, och en gemensam dans begynner. På ofvan anfördt ställe af Svenska Folkets Sago-Haf- der, framkastas den fdrslagsmeningen, att leken Simon i Sa e, skulle vara diktad ”om Olof Skötkonungs första vikmgafa.de. och hans kurlekshändelser, då han fick den skona Edla mec det bestämda tillägg, att ”den handlar om Olof Skotkonungs frieri till Edla, cn jarls dotter i Söderländerna. Olof biet, »för sin stora begifvenhet på den tidens sjötåg, kallad i Kng- land Lacman, det är Sjömannen. Således betyder Offer i v.san Olof; Olafer i gamla språket blir, sammandraget, OJfer. at- mon sälle är förvändt från Sjömans Edla, .... • • ■ eller ock betyder Simon sälle kan hända detsamma som Sjömannen salle. Med Red el ig er Herre menas konungens redliga tänkesätt mot jjrfla........... Sönnerinänner, eller Södermännen, påminner om det söder från Sverige belägna land , hvarifrån Edla hlef hartagen. Oheräknadt det temmeligen godtyckliga i alla dessa gissnin- gar, företer sig dervid, att Olafr eller O/afur {Olafer, etter cn nyare rättskrifuing), uttalades, uti ”gamla språket, Olavr eller' Olavur, bvilket, inom åtskilliga landsorter, ännu återfin- nes under formen Olav. Detta kan, »sammandraget, bl.tva Over; men icke Offer. Sjelfva leken, äfven den^ variant, der namnet Edla anträffas, föreställer äfven henne såsom friande, bvilket ej gerna är fallet med den, som bortröfvas afen vi- king. - Redan dessa skäl torde göra den upptagna förslags- meninoen näcot luftig; men dertill kommer ännu ytterligare, att man från namnet Hoffinj uti den Isländska varianten afdenna lek, för en vida lättare härledning för ordet Offer, än ifrån Olafur. Skandinaviens sång och saga, jemte i dem förekommande namn utflyttade med inbyggarne till Island, samt bibehollo sig der bland folket vida längre än i moderlandet. Sedan man hos oss upp- hörde att begagna benämningen Hoff eller Hoffui, och såle- des ej mera förstod detta ord, ville man troligen derat gdva