C. Utföres, såsom nästföregående. 1. Det rider en riddare uti en äng, Han rider, men han rider sakta. Der står en flicka, bäddar sig en säng, Så hjertelig han henne betrakta. 2. ”It hvem bäddar hon sängen der? ”Förlåt, att jag så dristigt frågar! — Jag bäddar åt kär syster min; Ty vi skola hvila här båda. — 3. J’Och hör du, flicka lilla, hör ett ord, ”Om du min käresta vill vara!” — Jag hafver hvarken far elP mor, Oeh intet kan jag eder svara! — 4. ”Och hvarför bäddar du med bolstren blå, ”Och hvarför siden till täcke? ”Och vill du gifva mig båd’ ära och tro, ”Så ger jag dig guldspänne!” — 5. Och intet ger jag bort min ära och tro, För såhia ringa presenter; Ty jag har redan fått ring utaf En af konungens drabanter. 6. Och riddaren knäpper upp sin väst, Och granna stjernan hon blänkte; (Uppbjudning). ”Se här är riddaren du hafver fast, ”Ål; honom ditt hjerla du skänkte!”