i. Errzifc- - - - - - - - - - r— Jungfrua gångar sig åt Vi trädgården, Som s3brd=&=£3 s—/—/- hon var vaner att j jr—*: -a-----« go- Fick hon se hvar t=3=i: a—a —•—i näslats stod, I-bland de ör-ter-na grö-na. 2. Tar hon näslan uti sin hand, Och kastar henne öfver gärdet: ”Så illa brände jag min hand, ”Allt för min hjertelig käre!” 3. ”Kärasten hafver mig det brefvet sändt, ”Det var så illa skrifvit, ”Illa skrifvit och värre prändt, ”Han ville mig Öfvergifva!” 4. ”Öfvergifva mig om du vill, ”Det passar jag ej på, på; ”Det är så många i verlden till, ”Jag kan en annan få, få! — 5. ”Få, få hvem som du vill, ”Grefvinnans dotter får du ej, ej, ”Vill du vänta i femton år, ”Så skall du få mej, mej!” — Svenska Fornsunger, III. 18